Många barn har en snuttefilt, i form av ett kramdjur eller något mjukt tygstycke, som de gillar att krama eller bita på när de behöver lite tröst.
Mitt barn har förstås också en snuttefilt. Eller hade i alla fall, för ikväll ersattes den plötsligt av en snutteburk.
Först skulle den vara med när vi åt välling. Sedan fick den bli huvudnummer under tandborstningen, som kanske inte blev så mycket tandborstning alls.
Ja, slutligen skulle den med till sängen. Där lyckades jag äntligen byta ut den mot en i sammanhanget lämpligare snuttefilt.
Det här ska bli spännande att följa. Jag undrar vad han tyr sig till härnäst. Potatispressen?
