Kategori: #ettan

Lejon – Möt Björn.

Nu ska vi till BVC och vaccinera avkomman. Det blir säkert populärt. Om han inte blir vansinnig när folk sticker honom med nålar så vet jag inte vad jag ska tro.

Det återstår att se hur lång tid det har innan han hämtar sig från förräderiet.

Tre månader har gått nu och ingen har dött. Ingen har tappat barnet i golvet. Ingen har blivit galen och slängt ut barnet genom fönstret. Med undantag för två veckor när familjemedlemmarna turats om att vara döende i förkylning har ingenting anmärkningsvärt inträffat.

Avkomman har lärt sig rulla, i och för sig. Det kanske kan betraktas som anmärkningsvärt efter mindre än tre månader, men jag gissar att rullningskunskaperna kommit på bekostnad av någonting annat, så snart har vi säkert ett barn här, som kryper omkring, men som fortfarande inte klarar att hålla någonting i händerna.

Jaha! Då är det bara 18 år och 9 månader kvar. Jag undrar vad han ska hitta på under tiden.

55 varor, 8764 kronor, ingen gallskrek, bortsett från någon annans avkomma som lekte mistlur i gångarna.

Nej, den där gröten jag yrade om imorse har jag inte märkt så mycket av under kvällen, men det kanske ändrar sig i helgen, när jag märker vad vi egentligen fått med oss hem.

Observera att ett babyskydd tar upp nästan all plats i en vanlig kundvagn. Observera också att en flakvagn inte räcker.

Det är ganska krångligt att manövrera tre kundvagnar på två personer. Man kan göra så, men det får nog betraktas som överkurs.

Nästa stolleprov? Vi kanske måste testa långflygning. Det kan leda till intressanta problem. För vem vill väl inte byta blöja på en trång flygplanstoalett i turbulent luft?

Hela hjärnan är som en seg massa. Det måste vara den beryktade gröten i hjärnan som har kommit. Snart är alla mina kognitiva funktioner borta.

Jag har hört så mycket om gröten. Jag har själv observerat gröten. Jag har sett småbarnsföräldrar som. Ja, vi kan väl sammanfatta deras agerande som att andra människor, utanför deras familj, saknar existensberättigande och att de över huvud taget gör ett ganska korkat intryck.

Sådan ska jag bli nu!

Fast jag tvivlar lite. Visst, hjärnan är rätt grötig såhär dags, men vilken dag är hjärnan inte grötig klockan sex på morgonen?

Antagligen är det hela ett stort bedrägeri; en bekväm ursäkt för att slippa tänka och anstränga sig när det är så mycket barn i tillvaron. Visst, det blir naturligtvis svårare att stjäla åt sig några timmar på kvällen för att sitta och tänka, men det betyder väl inte nödvändigtvis att hjärnan har slutat fungera?

Ikväll ska vi till IKEA, hela familjen. Vi kan väl se det som ett provskott. Om jag klarar av IKEA utan att bli av med förståndet tror jag vi kan sluta oss till att jag nog inte fått gröt i hjärnan, än. Det krävs full skärpa för att genomleva ett IKEA-besök med äran i behåll.

Jag rapporterar efteråt, om jag fortfarande är skrivkunnig.

Vissa här i hushållet har så dåligt bordsskick – eller snarare bröstskick – att det är lika bra att lämna lokalen under deras nattliga måltider.

Jag måste verkligen ta upp det här med ljud under måltider till diskussion nån gång snart. Just nu vill jag mest sova.

Vad var det egentligen vi skulle ha det här barnet till, förutom att mata och byta blöjor på?

Frugan har just satt en surdeg, så jag förmodar att förlossningen sätter igång vid lunch.