Den som låter sin ettåring träffa andra ettåringar upptäcker snabbt en intressant grej. De där jämnåriga barnen har inget socialt spel. De är helt asociala mot varandra. Fast nej, de är inte ens asociala. Det är värre än så. I ettåringens värld är andra ettåringar inte människor utan föremål, som av någon anledning låter och rör på sig.
Ja, det där är ju förstås väldigt svårt att sätta sig in i för den som inte själv varit med och sett fenomenet, men jag har hittat en video som förklarar saken på ett enkelt och tydligt sätt.
Ja, det är ganska exakt så det går till när en grupp ettåringar umgås, eller vad vi nu ska kalla det.