Plötsligt står jag där bland blöjor och vällingpaket på ICA och tittar uppgivet i hyllorna. Jag har hört talas om det här. Män – nyblivna fäder – som just kommit hem från BB med sin avkomma och som nu desperat söker efter lösningen.
Barnet sover för lite. Barnet sover för mycket. Barnet äter inte. Barnet äter för mycket. Barnet vill inte sluta skrika. Barnet vägrar sova när föräldrarna sover. Barnet räserbajsar och inga blöjor håller tätt.
Det spelar ingen roll vad problemet är. Alla män vet att det finns en lösning och alla män vet att lösningen heter shopping. ICA, BR, Apoteket, Storken – någonstans måste det finnas en lösning.
Så nu står jag där, på ICA, och tittar hålögt över hyllorna. Det är nu som jag plötsligt faller i fällan som jag inte skulle falla i och tänker det jag inte skulle tänka:
– Jag tar en av varje.
Hahaaa! Eftersom jag vet bäst bestämde jag oss redan under graviditeten för att det inte skulle vara några besvär med det här; graviditet, förlossning, unge… Och så blev det. Man behöver inte hälften av allt man kommer på kunde vara bra att ha. Synd bara att man oftast inte inser det förrän tvåan eller trean kommit. Men tänk så här: För hundra år sedan sov ungarna i byrålådor och de överlevde tydligen till att kunna fortplanta sig. För det mesta…
Tycker nog att ni skall ta er en allvarlig funderare på vad ni skall shoppa (eller mest pappan dårå.) Man kan ju inte köpa en ROSA nappflaska till B. Då kommer han att få problem med sin manlighet och bli sådär konstig. Så skall vi inte ha det. Väl?
Så historielöst. För inte så länge sedan var rosa den manligaste av färger. Och fadern tillhör ju trots allt typen som fortplantar sig med en kvinna, trots inslag av Hello Kitty i klädseln…
Tänker som Katja.
I centralasien liindade de barnet och i botten på vaggan fanns ett hål, ur vilken det stack ngt skedliknande – en modell för de med intern urinväg och en för dem som har sista biten utanför kroppen. Den gick uppmellan barnets ben och ledde vätskan till en skål under. Torrt och blöjfritt. Dock nämnde muséet inte ett ljud om hur man hanterade räserbajsandet.