Hela hjärnan är som en seg massa. Det måste vara den beryktade gröten i hjärnan som har kommit. Snart är alla mina kognitiva funktioner borta.
Jag har hört så mycket om gröten. Jag har själv observerat gröten. Jag har sett småbarnsföräldrar som. Ja, vi kan väl sammanfatta deras agerande som att andra människor, utanför deras familj, saknar existensberättigande och att de över huvud taget gör ett ganska korkat intryck.
Sådan ska jag bli nu!
Fast jag tvivlar lite. Visst, hjärnan är rätt grötig såhär dags, men vilken dag är hjärnan inte grötig klockan sex på morgonen?
Antagligen är det hela ett stort bedrägeri; en bekväm ursäkt för att slippa tänka och anstränga sig när det är så mycket barn i tillvaron. Visst, det blir naturligtvis svårare att stjäla åt sig några timmar på kvällen för att sitta och tänka, men det betyder väl inte nödvändigtvis att hjärnan har slutat fungera?
Ikväll ska vi till IKEA, hela familjen. Vi kan väl se det som ett provskott. Om jag klarar av IKEA utan att bli av med förståndet tror jag vi kan sluta oss till att jag nog inte fått gröt i hjärnan, än. Det krävs full skärpa för att genomleva ett IKEA-besök med äran i behåll.
Jag rapporterar efteråt, om jag fortfarande är skrivkunnig.
